Röksugen,röksugen, röksugen! Tror det är viktigt att erkänna det för sig själv, alltså erkänna röksuget. Tror också det är viktigt att få känna så utan att behöva skämmas. Bara följa med känslan tills den förinner. För det gör den om man väntar någon minut.

Ja rökningen har blivit en skam! Varje gång jag tänt en cigg så skäms jag. Och det är människor som får mig att skämmas med deras ned värderande blickar och syrliga kommentarer... Kan förstå dem som aldrig rökt, för de vet inte bättre. Men jag blir rent förbannad när före detta rökare tar sig ton! Va fan tror de att de är! De borde väl ha lite mer förståelse?

Jag skäms över mig själv när det går någon förbi mig som rökt precis, när någon på bussen som precis rökt går förbi mig... Det stinker! Och vetskapen om att även jag stinker så som de gör får mig att skämmas.

När mina barn lillgammalt läxar upp mig om rökningens faror och pekar med allvarlig min på paketets varningstext "RÖKNING SKADAR" "CIGARETTER DÖDAR" så skäms jag!

Jag skäms när jag är på en fest där ingen mer än jag är rökare... Jag gömmer mig själv bakom en husknut eller går en bit ner på vägen och blossar i största hemlighet.
När någon från festen kommer ut för att ta luft och högljutt utbrister - RÖKER DU!!!! Ja då vill jag gömma mig, gräva ner mig... Fan skulle haft en planerad flyktväg.

Känns ungefär som när man blev påkommen av sina föräldrar... Du vill hitta på den snabbaste möjligast lögnen. - Eh, nä. Jag håller bara i den åt Berra!? Han skulle göra en grej bara. Usch nä, fy vad äckligt jag röker inte!? - Rökning dödar ju, jag menar... Hur jävla korkad får man va liksom.